Igång igen på allvar...
Tre punkter burkar alltid avsluta rubriken på inlägget av någon anledning - oklart varför, men det känns ändå rätt.
Hur som haver så var det länge sedan jag skrev något och det är ju lite småtrist. Dock har det inte varit småtrist ute i verkliga livet utan det har rullat på riktigt fint efter testveckan som jag gjorde i mitten av oktober. Kroppen har verkligen tänt till och jag har både kunnat hålla kontinuitet samt känt bra respons på nedlagd träning.
Framförallt löpningen börjar komma igång ordentligt. Någonstans känner jag att jag har tagit vid där jag lämnade innan Kalmar. Bra uthållighet, stark i kroppen men inte den där riktigt höga farten. Jag har jobbat mer med tåhävningar och även backintervaller och det har kroppen svarat riktigt fint på. Jag har inte haft ont någonstans och tekniken är betydligt stabilare nu och mer framåtlutad.
Jag kommer lägga mer fokus på att höja farten, snart ska jag försöka få till pass med sällskap inne på Athleticum och försöka höja farten. Fick även stor inspiration av Mattias Sunneborns medverkan i Tyngre Träningssnack häromveckan. Min tanke är till och med att vara med och springa några distanser inomhus i friidrott efter årsskiftet, alltid kul att testa något nytt.
Även simning känns som det hänt en hel del efter det minst sagt svaga testet. Jag är ganska komfortabel med att putsa den tiden, 6.46 över 400 m, med minst 30 sekunder till kommande test.
Cyklingen går åt rätt håll men jag är en bit ifrån där jag vill vara. Det är dock den gren jag lagt ned minst tid på efter Kalmar och det känns ändå under kontroll. Jag behöver jobba upp uthålligheten för att matcha mig själv från föregående år, och det kommer att komma.
På styrketräningsfronten kör jag utöver nämnda tåhävningar ett återkommande bålpass hemma. Regelbundet men inte så frekvent som jag hade önskat. Men livet i övrigt ska ju få plats också så det får bli efter bästa förmåga.
Något som jag tycker mycket om men som är ganska knepigt att få till i Skåne är löpning skogen. Förra helgen var jag hemma i Nybro med familjen för att fira farsgubbens födelsedag. Jag passade då på att besöka Svartbäcksmåla friluftsområde i Nybro och fick ihop en fin runda på 23 km med 200 höjdmeter, avslutade med en spurt upp till starten på den högsta nedfarten. Kändes ruskigt bra i kroppen och i själen.
Sist så gnällde jag också lite över att vågen börjat visa större siffror, jag toppade på 78,1 kg och det var länge sen sist. Nu har jag dock börjat vandra nedåt och i morse visade den på 76,2 kg. Vikt kan ju vara känsligt och jag förespråkar ingen hets mot detta men i mitt fall har jag hittat någon form av idealvikt runt 74-75 kg där jag håller mig frisk, mår bra och klarar röra mig snabbt.
Något som var riktigt roligt var att jag vann ett pris på årets HTT gala (Heleneholms Tri Teams egen gala) - ingen mindre än årets blogg!!!
Bara en sån sak - alltid kul att få uppskattning. Även om huvudsyftet med att blogga är att reflektera och dokumentera för mig själv så är det kul att andra människor uppskattar det och tar sig tid att läsa. Blogg har ju blivit lite ute då det mesta sker på Instagram nu förtiden, men det fångar inte djupet på samma sätt som en längre skriven text även om det är ett snabbt och smidigt sätt att hålla sina intressenter uppdaterade.
Förhoppningsvis fortsätter träningen på inslagen väg så hoppas jag kunna rapportera om framsteg längre fram.
Tills vidare - sköt om er!
//Fredrik
Hur som haver så var det länge sedan jag skrev något och det är ju lite småtrist. Dock har det inte varit småtrist ute i verkliga livet utan det har rullat på riktigt fint efter testveckan som jag gjorde i mitten av oktober. Kroppen har verkligen tänt till och jag har både kunnat hålla kontinuitet samt känt bra respons på nedlagd träning.
Framförallt löpningen börjar komma igång ordentligt. Någonstans känner jag att jag har tagit vid där jag lämnade innan Kalmar. Bra uthållighet, stark i kroppen men inte den där riktigt höga farten. Jag har jobbat mer med tåhävningar och även backintervaller och det har kroppen svarat riktigt fint på. Jag har inte haft ont någonstans och tekniken är betydligt stabilare nu och mer framåtlutad.
Jag kommer lägga mer fokus på att höja farten, snart ska jag försöka få till pass med sällskap inne på Athleticum och försöka höja farten. Fick även stor inspiration av Mattias Sunneborns medverkan i Tyngre Träningssnack häromveckan. Min tanke är till och med att vara med och springa några distanser inomhus i friidrott efter årsskiftet, alltid kul att testa något nytt.
Även simning känns som det hänt en hel del efter det minst sagt svaga testet. Jag är ganska komfortabel med att putsa den tiden, 6.46 över 400 m, med minst 30 sekunder till kommande test.
Cyklingen går åt rätt håll men jag är en bit ifrån där jag vill vara. Det är dock den gren jag lagt ned minst tid på efter Kalmar och det känns ändå under kontroll. Jag behöver jobba upp uthålligheten för att matcha mig själv från föregående år, och det kommer att komma.
På styrketräningsfronten kör jag utöver nämnda tåhävningar ett återkommande bålpass hemma. Regelbundet men inte så frekvent som jag hade önskat. Men livet i övrigt ska ju få plats också så det får bli efter bästa förmåga.
Något som jag tycker mycket om men som är ganska knepigt att få till i Skåne är löpning skogen. Förra helgen var jag hemma i Nybro med familjen för att fira farsgubbens födelsedag. Jag passade då på att besöka Svartbäcksmåla friluftsområde i Nybro och fick ihop en fin runda på 23 km med 200 höjdmeter, avslutade med en spurt upp till starten på den högsta nedfarten. Kändes ruskigt bra i kroppen och i själen.
Småländsk skog i bakgrunden - underbart!
Sist så gnällde jag också lite över att vågen börjat visa större siffror, jag toppade på 78,1 kg och det var länge sen sist. Nu har jag dock börjat vandra nedåt och i morse visade den på 76,2 kg. Vikt kan ju vara känsligt och jag förespråkar ingen hets mot detta men i mitt fall har jag hittat någon form av idealvikt runt 74-75 kg där jag håller mig frisk, mår bra och klarar röra mig snabbt.
Något som var riktigt roligt var att jag vann ett pris på årets HTT gala (Heleneholms Tri Teams egen gala) - ingen mindre än årets blogg!!!
Bara en sån sak - alltid kul att få uppskattning. Även om huvudsyftet med att blogga är att reflektera och dokumentera för mig själv så är det kul att andra människor uppskattar det och tar sig tid att läsa. Blogg har ju blivit lite ute då det mesta sker på Instagram nu förtiden, men det fångar inte djupet på samma sätt som en längre skriven text även om det är ett snabbt och smidigt sätt att hålla sina intressenter uppdaterade.
Förhoppningsvis fortsätter träningen på inslagen väg så hoppas jag kunna rapportera om framsteg längre fram.
Tills vidare - sköt om er!
//Fredrik
Kommentarer
Skicka en kommentar