Fredrik Krantz - Triathlonblogg

November är en riktig skitmånad, addera ryggskott och sega förkylningar på det så är det ännu motigare. Men efter tre veckors träning som inte nått upp till planen hoppas jag komma igång ordentligt igen nästa vecka. Samma sak var det förra året med långdragen förkylning. Nu är ryggen bra igen i vilket fall, jag har testat löpa och cykla och det funkar bra. Simma har jag kunnat göra hela tiden, det är riktigt skönt att jag kunnat uträtta något vettigt under dessa veckor. Tyvärr har jag dragits med en seg förkylning under dessa veckor också. I och för sig så är det bra timing att köra bägge dessa två samtidigt. Förkylningen har varit av den karaktären att den varken blivit värre eller bättre. Jag har känt av den när jag försökt simma lite tuffare, men lugnare pass har funkat fint. Det är märkligt för jag har sovit och ätit bra under dessa veckor. Nu är det i allafall slut på att snyfta och dags att titta framåt.  Fyra fräscha veckor av bra träning fram till julfirandet, det se

Efter lite funderande ställer jag självdiagnosen ryggskott i ländryggen.  Till och från under några år har har jag fått en inflammatorisk känsla i sätet, ofta i samband med att vi varit bortresta och sovit i mjuka sängar samt skött blöjbytena på lillgrabben på dålig arbetshöjd, eller vid ett tillfälle när jag spelade bordshockey på ett för lågt bord. Jag har alltid trott att det var just stela muskler som var problemet, och när det gett med sig efter en vecka har jag inte ägnat någon större tanke åt det. Förra tisdagen var jag hos naprapaten och fick behandling, allt var frid och fröjd, men jag fick två nålar i sätesmusklerna då de var lite stela. På kvällen sprang jag ett tuffare intervallpas och på natten könde jag mig lite stel. Morgonen efter körde jag ett gympass och efter det så eskalerade smärtan. Trots mycket stretch och massage med tennisboll gav det inte riktigt med sig, men det avtog sakta.  I fredags morse körde jag återigen på gymmet, ett pass som gick grymt bra. Jag avslu

Så var den stora dagen kommen - mitt livs första ftp-test. Dagen till ära dukade jag upp i mangelrummet för att få lite lyse under passet. Före... Jag har känt att jag tappat en del form i min cykling sedan jag slutade cykla utomhus, jag hade faktiskt samma känsla förra året, att  jag blev klenare för varje vecka. Troligen är det avsaknaden av de lite längre pasen som gör sig påmind. Hur som haver, inga jätteförväntningar på rssultatet, utan målet var att hålla snittkadens över 80 och att ha en jämn fin cykling. Uppdukat för fest... 20 minuters uppvärmning följt av 5 st 30 sekunders intervaller med 30 sek rullvila för att öppna upp blodkärlen och sen fem minuters mental förberedelse innan det var dags. Jag tyckte testet kändes helt ok. Jag fick ut det jag hade i mig och har nu ett referensvärde att jobba mot framåt. Kalla fakta enligt nedan: Tid: 20:00 min Snitt watt: 264 Ftp: 250,8 Per kg: 3,344 Snittpuls: 154 Maxpuls: 164 Snittjadens: 81 Glad och svettig efter avslutat dagsverk. I si

När jag hoppade på en crawlkurs i slutet på 2012 och lärde mig simma frisim så började jag med 3-takts andning. Sedan dess har jag kört på med det och inte reflekterat så mycket över det förrän i somras då jag hörde en pod  (Tripodden) med Annie Thorén där hon delade med sig av en del simtips. Hon menade att simningen skall vara kraftfull och kräver mycket syre, hon pekade också på att de flesta simmare i eliten simmar med 2-taktsandning, och att även hon själv gjorde det. I förra avsnittet av Coltings pod om frisim (det stora crawl-avsnittet) så säger Jonas precis samma sak. Triathlon-simning är kraftfull och överkroppsdriven, den kräver mycket syre och det skall vara mer kraft än snygga linjer. Han förespråkade 2-taktsandning och poängterade att det som sker under vattnet är det viktiga, inte hur det ser ut över vattnet. När man hör två av varandra oberoende duktiga simmare säga exakt samma sak så måste man ju i alla fall testa. Så utan att ha planerat i förväg kände jag inför går