Andas med 2-takt - en härlig "aha-uplevelse"
När jag hoppade på en crawlkurs i slutet på 2012 och lärde mig simma frisim så började jag med 3-takts andning. Sedan dess har jag kört på med det och inte reflekterat så mycket över det förrän i somras då jag hörde en pod (Tripodden) med Annie Thorén där hon delade med sig av en del simtips. Hon menade att simningen skall vara kraftfull och kräver mycket syre, hon pekade också på att de flesta simmare i eliten simmar med 2-taktsandning, och att även hon själv gjorde det.
I förra avsnittet av Coltings pod om frisim (det stora crawl-avsnittet) så säger Jonas precis samma sak. Triathlon-simning är kraftfull och överkroppsdriven, den kräver mycket syre och det skall vara mer kraft än snygga linjer. Han förespråkade 2-taktsandning och poängterade att det som sker under vattnet är det viktiga, inte hur det ser ut över vattnet.
När man hör två av varandra oberoende duktiga simmare säga exakt samma sak så måste man ju i alla fall testa. Så utan att ha planerat i förväg kände jag inför gårdagens huvudpass att nu jävlar var det dags.
Gårdagens huvudserie bjöd på en a3 serie med 10-15 sekunders vila mellan varje intervall. PÅ schemat stod 5x200 +100 lugna och slutligen 10x100.
En normalt sett ganska tuff serie där jag brukar vara ganska slak på slutet. Jag körde på Hylliebadets 50 metersbassäng och la upp det så att jag bytte sida för inandningen varje längd (50 m höger, 50 m vänster osv.)
Initialt märkte jag att rotationen blev lite lidande efter inandningen. Jag fick då lägga lite mer kraft för att rotera åt det hållet vilket medförde en kraftfullare isättning och att jag kom längre fram med handen. Detta i sin tur gav en överlag kraftfullare simning - det var i vilket fall känslan. Därtill skall adderas att jag var betydligt starkare genom hela passet än vad jag normalt sett är. Det blev en verklig aha-upplevelse att simning kunde kännas så här i kroppen och inte bara att man är helt utpumpad.
Nu har de tyvärr inte fått upp någon klocka på Hylliebadet ännu så jag har inga bevis för min känsla, men jag skulle bli mycket förvånad om inte farten var högre rätt igenom och tidstappet mellan första och sista intervallen var mindre än förut.
Imorgon har jag en skön trappa på programmet i a2 tempo:
400-300-200-100
300-200-100
200-100
100
Jag skall bryta mot simningens vett och etikett och ta med min garminklocka för att få ett hum om farten. Men jag lovar att det bara är en engångsföreteelse.
Min känsla borde dock vara logisk då mer syre ut i musklerna ökar möjligheten att hålla fart och kraft under längre period. Kan jag få ihop tekniken fullt ut nu med 2-taktsandning så känns det som det finns mycket att hämta tidsmässigt.
Eftersom jag inte har något problem att variera sida för inandning så kommer detta även vara fördelaktigt utomhus till sommaren.
Jag hoppas att det passet jag gjorde igår var början på en ny nivå för min simning - det hade varit riktigt härligt att komma ner på splitar som jag förut inte trodde var möjligt för mig.
//Freddan
I förra avsnittet av Coltings pod om frisim (det stora crawl-avsnittet) så säger Jonas precis samma sak. Triathlon-simning är kraftfull och överkroppsdriven, den kräver mycket syre och det skall vara mer kraft än snygga linjer. Han förespråkade 2-taktsandning och poängterade att det som sker under vattnet är det viktiga, inte hur det ser ut över vattnet.
När man hör två av varandra oberoende duktiga simmare säga exakt samma sak så måste man ju i alla fall testa. Så utan att ha planerat i förväg kände jag inför gårdagens huvudpass att nu jävlar var det dags.
Gårdagens huvudserie bjöd på en a3 serie med 10-15 sekunders vila mellan varje intervall. PÅ schemat stod 5x200 +100 lugna och slutligen 10x100.
En normalt sett ganska tuff serie där jag brukar vara ganska slak på slutet. Jag körde på Hylliebadets 50 metersbassäng och la upp det så att jag bytte sida för inandningen varje längd (50 m höger, 50 m vänster osv.)
Initialt märkte jag att rotationen blev lite lidande efter inandningen. Jag fick då lägga lite mer kraft för att rotera åt det hållet vilket medförde en kraftfullare isättning och att jag kom längre fram med handen. Detta i sin tur gav en överlag kraftfullare simning - det var i vilket fall känslan. Därtill skall adderas att jag var betydligt starkare genom hela passet än vad jag normalt sett är. Det blev en verklig aha-upplevelse att simning kunde kännas så här i kroppen och inte bara att man är helt utpumpad.
Nu har de tyvärr inte fått upp någon klocka på Hylliebadet ännu så jag har inga bevis för min känsla, men jag skulle bli mycket förvånad om inte farten var högre rätt igenom och tidstappet mellan första och sista intervallen var mindre än förut.
Imorgon har jag en skön trappa på programmet i a2 tempo:
400-300-200-100
300-200-100
200-100
100
Jag skall bryta mot simningens vett och etikett och ta med min garminklocka för att få ett hum om farten. Men jag lovar att det bara är en engångsföreteelse.
Min känsla borde dock vara logisk då mer syre ut i musklerna ökar möjligheten att hålla fart och kraft under längre period. Kan jag få ihop tekniken fullt ut nu med 2-taktsandning så känns det som det finns mycket att hämta tidsmässigt.
Eftersom jag inte har något problem att variera sida för inandning så kommer detta även vara fördelaktigt utomhus till sommaren.
Jag hoppas att det passet jag gjorde igår var början på en ny nivå för min simning - det hade varit riktigt härligt att komma ner på splitar som jag förut inte trodde var möjligt för mig.
//Freddan
Kommentarer
Skicka en kommentar