Uppsala Triathlon RM & DITS deltävling 1 - DNF

Det blir inte alltid som man tänkt sig, förhoppningsvis kan man lära sig något av det och komma ut starkare på andra sidan. I lördags var det dags för årets första A-lopp, Uppsala triathlon, RM på sprintdistans och tillika första deltävlingen i Svenska Cupen (Danske Invest Triathlon Series). För min del en väldigt viktig tävling då jag har ambitioner om en topp-tre placering i sammandraget.

Jag hade följt planen bra och efter Trelleborg som jag körde den 6/6 så kändes träningen riktigt bra. Hade både bra sim och löppass där farten var betydligt högre än veckan innan, men där även känslan i kroppen under och efter var klart positiv. På fredagen var jag ute och cyklade och tyckte jag hade ovanligt ont i rygg, axlar och nacke och även att jag frös. På natten fick jag feber och låg och var ynklig i sängen hela lördagen. Barnen hade haft något liknande samma vecka och de piggnade till på någon dag, jag hoppades att även jag skulle bli feberfri till på söndagen.

Och jag kände hur febern släppte på natten mot söndag. Initialt på söndagen försökte jag äta lite och cyklade till affären med sonen. Allteftersom dagen gick blev jag starkare. Eftersom vi då var inför en flytt så var jag tvungen att bära flyttlådor från vind till källare. Mycket kånkade och upp och ner för 5 våningar i trappor, men det gick helt ok. Samma sak på måndagen där jag fortsatte bära lådor. På onsdagen hade vi tillträde till vårt nya hus och efter det skulle jag även måla väggarna på nedervåningen så vi kunde flytta in på söndagen. Allt var tvunget att bli klart till torsdag kväll eftersom jag skulle upp till Uppsala på fredagen. Lägg till en massa deadlines på jobbet och en viss stress över att jag inte kunnat följa min träningsplan och även fick kompromissa under veckan som var innan Uppsala så var det så klart ingen optimal uppladdning.

Jag höll mig ganska lugn men inombords hade jag ganska högt stresspåslag och fokus var inte på Uppsala. Jag tänkte ändå att jag ville åka upp, och en topp 5 placering hade varit guld för sammandraget.

Jag och Sebastian som tävlade i seniorklassen körde upp på fredagen och hade n bra uppladdning på kvällen. På lördagen regnade det konstant och var ganska kallt. Jag var ganska ängslig över detta, framför allt cyklingen eftersom jag inte är van att cykla i regn och var lite rädd för halka och kyla. Jag Sebbe och Johan från klubben hade dock ett bra snack efter frukost och jag tyckte jag kunde släppa oron över att köra omkull.

Väl nere i växlingsområdet tog jag en lugn joggingtur och snackade med en trevlig kille från Stockholm som skulle köra 40-44 årsklassen. Kroppen kändes mjuk och fin även om huvudet fortfarande inte var fullt inställd på tävling. Sen tog jag på mig våtdräkten och därifrån ner till simstarten. Här blev jag lite ställd av att det var så kallt i vattnet. 15 grader kommunicerades men det kändes svalare. Jag våndades lite över om jag skulle hoppa i och simma innan start eller om jag skulle försöka hålla värmen på land. Jag bestämde mig för att hålla värmen på land och hoppa i strax innan start.

Det var nog inte så smart gjort, innan start hoppade jag i tog några armtag och sen låg vi 3-4 minuter och väntade på starten. Jag blev ännu mer kall under tiden. När starten väl gick försökte jag ta det lugnt eftersom det kan bli svårt med andning och muskler om man drar på för mycket i kallt vatten. Det kändes bra så jag ökade farten lite, kom ikapp två killar efter ca 150 meter, de bröt ner på mig från varsitt håll och jag tappade rytmen. Jag försökte kompensera med något extra armtag och då låste sig andning och simmuskler helt och hållet. Jag försökte ta det lugnt och hitta tillbaka men det gick inte. Tog några armtag och andades men det hjälpte inte heller. När jag simmade hade jag fått ett sämre vattenläge, kändes som benen stod rätt ner och när jag andades rann vatten i munnen. Fick lite panikkänslor och började se mig om efter en uppgång. Tänkte ändå att jag inte kunde simma tillbaka och vara i vägen utan tog och bröstsimmade en längre bit och sen tog jag och körde lugn frisim runt banan och in mot uppgången. Under den tiden hinner man tänka ganska många tankar, man hinner också bli kall och tappa allt vad tävlingsfokus hette. På vägen upp väntade Rickard och vi snackade lite och jag bestämde mig för att bryta loppet. Jäkligt trist men jag hade inget fokus kvar att gå ut och cykla, dessutom var jag rejält kall.

Så istället för en topp 5 placering fick jag spendera tävlingen på Scandic Upplandias bastu och snacka med tv trevliga killar som startat i en äldre klass innan oss.

Jag har aldrig varit nära att bryta ett lopp innan, så tomheten och känslan efteråt var lite jobbig att handskas med. Med facit i hand kan jag dra lärdom av några saker. Stresspåverkan är inte bra inför tävling, det gäller att vara rejält förberedd mentalt om man har några andra ambitioner än att ta sig runt. Nu räckte det med ett litet störningsmoment för att jag skulle tappa allt.

De yttre förutsättningarna kan man inte påverka. Regn och kyla är jäkligt tråkigt, men det är lika för alla. Jag har lärt mig att handskas med vind och det finns väl ingen annan utväg än att lära sig och cykla i regn, för om man håller på med en utomhussport får man ta det väder som ges.

Nu är flytten klar, all deadlines på jobbet är infriade och avbockade och idag går jag på semester i drygt två veckor. Huvudet har landat och nu har jag kontroll på vardagen igen. Det är en härlig känsla när man återigen kan se fram emot dagens träningspass och förbereda sig mentalt. Nästa anhalt blir Jönköping den 10 juli, det blir en halv Ironman och det ska bli jäkligt kul. En dag i taget och fokus på en tävling i taget – nu kör vi!

//Fredrik