Umeå Triathlon Olympisk - Race report
Fredrik Krantz + Svenska Cupen har tyvärr visat sig vara en dålig kombination. Efter att ha kört sprinten i Gävle förra söndagen såg jag med tillförsikt fram emot att åka upp till Umeå och få visa att jag trots allt är en hygglig triatlet - på en bana som såg ut att passa mig väldigt bra. Tyvärr blev inte utfallet alls vad jag hoppats på. En förkylning och en icke återhämtad kropp gjorde att det blev en riktigt dålig dag på jobbet, men vi kör hela historien nedan, man lär så länge man lever.
Efter Gävle kom vi hem rätt sent på söndagen/natten mot måndagen, men i måndags var jag ledig från jobbet och på eftermiddagen simmade jag ett pass i Hyllie och simningen kändes bättre än på länge. Eftersom jag nu har möjligheten att cykla till jobbet så gjorde jag det både tisdag och onsdag, det är drygt 25 km enkel resa och med puls runt 125 så blir det fin uppbyggnadsträning. Tyvärr kände jag på onsdagen att kroppen var lite trött, tänkte inte mer på det utan cyklade hem i lugn fart på eftermiddagen. Körde sen lite brick-intervaller cykel/löp på kvällen. Inför passet kände jag mig sliten men under kändes det mycket bra och jag brukar kunna återhämta mig snabbt från de passen.
Illa då när jag på torsdagen var helt slut och en förkylning hade smugit sig på. Den hade dock valt att sätta sig i näsan, vilket är positivt och jag hoppades att två nätters god sömn skulle råda bot på detta. Så jag trodde och hoppades innerligt på det bästa när jag tidigt på fredagen blev skjutsad ut till Sturups flygplats utanför Malmö.
Där mötte jag upp Johan från klubben och tillsammans landade vi i Umeå strax efter kl. 10.00 på fredag förmiddag. Vi tog en taxi till hotellet och efter lite lunch och uthämtade nummerlappar tog vi och testade att simma i Ume Älv. Det var rejält strömt i fredags och vi fick även veta att simningen på tävlingsdagen var förlängd med 400 meter för att simningen skulle få önskad spridningseffekt under tävlingen.
Efter simningen blev det glass i stora lass och sen så cyklade vi ett varv på banan. Det var en mycket fin bana som gick över en bro och ut på en ö. Banan var helt platt och utan större tekniska partier vilket passar mig som handen i handsken. På simningen tyckte jag att kroppen kändes bra men på cyklingen var jag lite öm i rygg, axlar och nacke vilket brukar vara ett dåligt tecken. Jag valde dock att inte fokusera på det negativa utan se positivt och förbereda mig för racet.
Sent på kvällen anslöt Sebastian och efter lite gött snack var det godantt och sovmorgon till kl. 10.00. Efter frukost tog jag och Sebbe ett varv på cykelbanan. Jag tyckte kroppen kändes lite bättre än dagen innan och förhoppningarna steg. Vår start var förlagd till kl. 14.00, jag checkade in cykeln vid 12-hugget och tog därefter en lugn löprunda längs med banan. Det kändes helt ok och jag kände mig taggad för att tävla.
Därefter gick en buss de 2 km uppströms som vi sen skulle simma nedför. Värmde lite i vattnet och tyckte att det kändes fint. Min plan var att ligga långt till höger och dra nytta av de strömmar som fanns, samt få fritt vatten då jag föredrar att inte kubbas för mycket med andra simmare. Tilläggas skall dock att strömmarna var betydligt mindre på tävlingsdagen än dagen före.
Starten gick och jag kom iväg bra. Jag hittade hyfsat fritt vatten efter 100 meter och vågade trycka på mer än vad jag gjort tidigare i år. Jag låg och drog några simmare framåt längs älven och navigeringen gick riktigt fint. Även om vi simmade ganska rakt var vi ändå tvungna att vika in vänster vid två tillfällen för att passera några bojar på vår högra sida, vilket tyvärr inte alla gjorde trots att det poängterades rätt tydligt innan start.
Halvvägs in på simningen kunde jag öka trycket ytterligare lite och kom i kapp och förbi ett gäng som låg framför. Upp ur vattnet och in till T1 stannade klockan på 25.44 vilket också inkluderar en längre löpning från sim-upp till tidtagningsmattan. Jag var klart bra med i racet ut på cyklingen och nu fanns inget att skylla på utan här skulle tryckas på.
Direkt när jag skulle trycka på kände jag att benen inte svarade alls, vilken besvikelse! Jag försökte och försökte men fick bara ont i ryggen. Testade att höja kadensen vilket hjälpte något att minimera skadan men inte mycket. Jag blev förbicyklad av flertalet cyklister vilket inte brukar hända så ofta. Vi körde 5 varv på en bana som var drygt 8,5 km. Min snittfart sjönk från låga 37 km/h första varvet till förskräckliga 35 km/h (1.12.36) innan jag äntligen fick hoppa av cykeln.
Eftersom loppet redan var kört, och jag uppenbarligen inte var hundra i kroppen, fann jag ingen större anledning att trycka på i löpningen, utan jag höll någon form av bekvämlighetstempo (4.06 min/km) och hoppades att värmen skulle ta knäcken på någon där framme.
Efter att ha avverkat de 10 km på 41.04 fick jag till slut ta mig över mållinjen och ladda batterierna för nya uppdrag.
Sluttiden blev mycket blygsamma 2.20.51 och en 7:e plats i min klass M35-39. Det är riktigt motigt för mig i cupen-deltävlingarna i år. DNF i Uppsala, fantastisk form men opassande bana i Gävle och nu sjuk i Umeå. Samtidigt grämer jag mig inte allt för mycket utan jag är glad att jag hoppade på tåget och testade den här utmaningen. Att vara heltidsarbetande tvåbarnsfar har sina utmaningar och om man har ett så tätt tävlingsschema som jag haft i år, särskilt nu med tre tävlingar på tre veckor så är det så klart tufft att få bitarna på plats. Jag försöker att dra lärdom av detta och det finns flera bitar att ta med sig framöver.
Från dagens tävling är jag nöjd med hur jag genomför min simning och att jag trots lite bekymmer och orosmoment innan start ändå kan fokusera rätt. Nu har jag två veckor att ladda batterierna inför sista deltävlingen som går på hemmaplan i Malmö. Hoppas jag kan få kroppen i tävlingsdugligt skick för det hade varit kul att få visa för mig själv att jag faktiskt kan prestera ett bra lopp. (Jag är iofs nöjd med Jönköping, men inom ramen för sv. cupen)
Det som ändå har varit kul med att resa runt och köra svenska cupen är alla trevliga och glada människor man träffar. Det har även varit kul att följa Sebastian och övriga Sverige-eliten under deras race. Ska bli kul att se hur både Sebastian och min coach Rickard lyckas prestera i Europacupen som går i Malmö och där de tillsammans med några andra blivit uttagna.
Nu blir det tillfrisknande i några dagar innan batterierna laddas mot Malmö. Hoppas att det fina vädret håller i sig så att tävlingen i Malmö får precis så mycket publik som den förtjänar!
//Fredrik
Efter Gävle kom vi hem rätt sent på söndagen/natten mot måndagen, men i måndags var jag ledig från jobbet och på eftermiddagen simmade jag ett pass i Hyllie och simningen kändes bättre än på länge. Eftersom jag nu har möjligheten att cykla till jobbet så gjorde jag det både tisdag och onsdag, det är drygt 25 km enkel resa och med puls runt 125 så blir det fin uppbyggnadsträning. Tyvärr kände jag på onsdagen att kroppen var lite trött, tänkte inte mer på det utan cyklade hem i lugn fart på eftermiddagen. Körde sen lite brick-intervaller cykel/löp på kvällen. Inför passet kände jag mig sliten men under kändes det mycket bra och jag brukar kunna återhämta mig snabbt från de passen.
Illa då när jag på torsdagen var helt slut och en förkylning hade smugit sig på. Den hade dock valt att sätta sig i näsan, vilket är positivt och jag hoppades att två nätters god sömn skulle råda bot på detta. Så jag trodde och hoppades innerligt på det bästa när jag tidigt på fredagen blev skjutsad ut till Sturups flygplats utanför Malmö.
Där mötte jag upp Johan från klubben och tillsammans landade vi i Umeå strax efter kl. 10.00 på fredag förmiddag. Vi tog en taxi till hotellet och efter lite lunch och uthämtade nummerlappar tog vi och testade att simma i Ume Älv. Det var rejält strömt i fredags och vi fick även veta att simningen på tävlingsdagen var förlängd med 400 meter för att simningen skulle få önskad spridningseffekt under tävlingen.
Efter simningen blev det glass i stora lass och sen så cyklade vi ett varv på banan. Det var en mycket fin bana som gick över en bro och ut på en ö. Banan var helt platt och utan större tekniska partier vilket passar mig som handen i handsken. På simningen tyckte jag att kroppen kändes bra men på cyklingen var jag lite öm i rygg, axlar och nacke vilket brukar vara ett dåligt tecken. Jag valde dock att inte fokusera på det negativa utan se positivt och förbereda mig för racet.
Sent på kvällen anslöt Sebastian och efter lite gött snack var det godantt och sovmorgon till kl. 10.00. Efter frukost tog jag och Sebbe ett varv på cykelbanan. Jag tyckte kroppen kändes lite bättre än dagen innan och förhoppningarna steg. Vår start var förlagd till kl. 14.00, jag checkade in cykeln vid 12-hugget och tog därefter en lugn löprunda längs med banan. Det kändes helt ok och jag kände mig taggad för att tävla.
Incheckning av cykel...
Foto: Sebastian Björklund
Därefter gick en buss de 2 km uppströms som vi sen skulle simma nedför. Värmde lite i vattnet och tyckte att det kändes fint. Min plan var att ligga långt till höger och dra nytta av de strömmar som fanns, samt få fritt vatten då jag föredrar att inte kubbas för mycket med andra simmare. Tilläggas skall dock att strömmarna var betydligt mindre på tävlingsdagen än dagen före.
Starten gick och jag kom iväg bra. Jag hittade hyfsat fritt vatten efter 100 meter och vågade trycka på mer än vad jag gjort tidigare i år. Jag låg och drog några simmare framåt längs älven och navigeringen gick riktigt fint. Även om vi simmade ganska rakt var vi ändå tvungna att vika in vänster vid två tillfällen för att passera några bojar på vår högra sida, vilket tyvärr inte alla gjorde trots att det poängterades rätt tydligt innan start.
Första gången jag lyckats bli fångad på bild i simaction :-)
Foto: Peter Steggo
Halvvägs in på simningen kunde jag öka trycket ytterligare lite och kom i kapp och förbi ett gäng som låg framför. Upp ur vattnet och in till T1 stannade klockan på 25.44 vilket också inkluderar en längre löpning från sim-upp till tidtagningsmattan. Jag var klart bra med i racet ut på cyklingen och nu fanns inget att skylla på utan här skulle tryckas på.
Lång löpning in till växling...
Foto: Sebastian Björklund
Ut ur T2 och riktigt bra med i matchen...
Foto: Sebastian Björklund
Direkt när jag skulle trycka på kände jag att benen inte svarade alls, vilken besvikelse! Jag försökte och försökte men fick bara ont i ryggen. Testade att höja kadensen vilket hjälpte något att minimera skadan men inte mycket. Jag blev förbicyklad av flertalet cyklister vilket inte brukar hända så ofta. Vi körde 5 varv på en bana som var drygt 8,5 km. Min snittfart sjönk från låga 37 km/h första varvet till förskräckliga 35 km/h (1.12.36) innan jag äntligen fick hoppa av cykeln.
Foto: Peter Steggo
Foto: Sebastian Björklund
Eftersom loppet redan var kört, och jag uppenbarligen inte var hundra i kroppen, fann jag ingen större anledning att trycka på i löpningen, utan jag höll någon form av bekvämlighetstempo (4.06 min/km) och hoppades att värmen skulle ta knäcken på någon där framme.
Foto: Peter Steggo
Efter att ha avverkat de 10 km på 41.04 fick jag till slut ta mig över mållinjen och ladda batterierna för nya uppdrag.
Foto: Sebastian Björklund
Sluttiden blev mycket blygsamma 2.20.51 och en 7:e plats i min klass M35-39. Det är riktigt motigt för mig i cupen-deltävlingarna i år. DNF i Uppsala, fantastisk form men opassande bana i Gävle och nu sjuk i Umeå. Samtidigt grämer jag mig inte allt för mycket utan jag är glad att jag hoppade på tåget och testade den här utmaningen. Att vara heltidsarbetande tvåbarnsfar har sina utmaningar och om man har ett så tätt tävlingsschema som jag haft i år, särskilt nu med tre tävlingar på tre veckor så är det så klart tufft att få bitarna på plats. Jag försöker att dra lärdom av detta och det finns flera bitar att ta med sig framöver.
Från dagens tävling är jag nöjd med hur jag genomför min simning och att jag trots lite bekymmer och orosmoment innan start ändå kan fokusera rätt. Nu har jag två veckor att ladda batterierna inför sista deltävlingen som går på hemmaplan i Malmö. Hoppas jag kan få kroppen i tävlingsdugligt skick för det hade varit kul att få visa för mig själv att jag faktiskt kan prestera ett bra lopp. (Jag är iofs nöjd med Jönköping, men inom ramen för sv. cupen)
Två glada Helenholmare i mål, jag och Johan Ewald som blev 4:a i M45-49 klassen...
Foto: Peter Steggo
Det som ändå har varit kul med att resa runt och köra svenska cupen är alla trevliga och glada människor man träffar. Det har även varit kul att följa Sebastian och övriga Sverige-eliten under deras race. Ska bli kul att se hur både Sebastian och min coach Rickard lyckas prestera i Europacupen som går i Malmö och där de tillsammans med några andra blivit uttagna.
Nu blir det tillfrisknande i några dagar innan batterierna laddas mot Malmö. Hoppas att det fina vädret håller i sig så att tävlingen i Malmö får precis så mycket publik som den förtjänar!
//Fredrik
Kommentarer
Skicka en kommentar