Snart bär det av till solen!
Det är nu bara lite drygt en vecka kvar tills det bär av till Mallorca och Colonia di Sant Jordi. Det jag ser fram emot mest är att få känna värmen, att kunna träna utan tre lager på överkroppen och att under en vecka få leva livet med träning, mat och sömn.
Sen kommer jag såklart att sakna familjen, men en vecka ska jag klara fint. Det ska också bli kul att lära känna en massa människor som jag aldrig träffat innan, och så hoppas jag på mycket bra feedback från coach Carlsson.
Att träna i grupp är jag inte bortskämd med, men nu blir det verklighet, bara en sån sak.
Med facit i hand har det varit fantastiskt skönt att ha den här resan att se fram emot nu under de mörka månaderna. Den kändes avlägsen i december men har blivit allt mer påtaglig ju närmre vi kommit. När vi är hemma igen är det nästan vår här i Skåne och det blir ljusare och ljusare om kvällarna. Jag kommer till och med att kunna cykelpendla någon dag i veckan när jag kommit hem igen. Det går ju att göra i mörker och snålblåst med minusgrader också men det är inte lika glamouröst.
Träningen fortsätter att gå fantastiskt bra. Jag är inne på 7:e veckan i rad nu, där det enda avsteget från träningsplanen är att jag var ganska sliten på ett fartpass en fredag och valde att vila lördagen och sen inte köra ett fullångt distanspass cykel på söndagen. Annars har jag per idag passerat 80 träningstimmar hittills i år.
Februari som jag vart sjuk de två senaste åren bjöd på 40 träningstimmar. Och det är inte bara antalet timmar utan kvaliteten i träningen och känslan av hur kroppen absorberar träningen och att jag faktiskt utvecklas som gör att det är en fantastiskt känsla.
Det är första gången i mitt liv som jag har varit med om detta, nu gäller det att hålla huvudet kallt, vara lyhörd på kroppens signaler och att prioritera sömn och kost så kommer det här fortsätta.
Den tydligaste utvecklingen är på cykeln där jag kan se watt-talen från pass till pass och hur de blir bättre och bättre. Det mest positiva är att jag har en helt annan uthållighet nu än vad jag haft förut. Det går egentligen igen i alla tre grenarna och är väl en naturlig följd av kontinuiteten.
Imorgon skall vi ha kick-off med HTT (min klubb), de kommer att börja dagen med en min swim-run i bassäng och utomhuslöpning. Jag kommer dock att avstå detta då jag inte vågar gå utanför comfortzonen så pass nära träningslägret. Sen blir det snack några timmar med fika och lunch. Framförallt skall det bli kul att träffa klubbkompisarna som jag inte träffat och snackat med på länge.
Jag var även inne på Runner's Store i veckan och inhandlade ett par nya Salming Enroute. Jag var verkligen i behov av en ny distanssko för de lite långsammare passen, och denna satt som en smäck. Något som inte har varit så bra under lång tid är min fotisättning på vänsterfoten. Det har blivit mer tydligt sen jag flyttade till Vellinge och jag har trott att det berott på att det är så platt här, bara asfalt, och att avrinningen på vägen gör att man springer långa sträckor i lite svagt sidolut.
Detta har märkts i ömhet i fotled och vaden i synnerhet. Jag har kunnat hålla det stången med stretch och massage, samt min balansboll, men nu under senaste distanspasset i låg fart fick jag stanna och stretcha 2-3 gånger för att inte få allt för ont.
Så nu när jag testade skon valde jag att även bli filmad bakifrån när jag sprang.
Där framgick tydligt att min fotisättning är väldigt bra men att vänsterfoten viker inåt precis innan frånskjutet, detta gör att även knät faller inåt och nästan slår i högerknät. Jag fick testa en inläggssula och då försvann det helt. Jag hoppas att detta skall hjälpa. Jag har sprungit två rundor nu med de nya skorna och inläggssulan, ett pass på 14 km i 4.20 fart och idag 7,5 km i 4.55 fart. Jag känner inte av någon ömhet alls i fotled eller i vaden vilket är positivt. Det som känns konstigt är att högerfoten får ett stöd fast att den inte behöver. Detta medförde även ett mindre skav, men det får man väl leva med med nya skor.
Min grundfilosofi är att man skall springa så neutralt som möjligt och att eventuella obalanser beror på svagheter som måste stärkas upp. Därför är jag lite orolig att det skall komma något bakslag längre fram pga detta.
Jag lyssnade på senaste avsnittet av Konditionspodden idag där Oscar Olsson berättade att han haft en knäskada nu på grund av att han faller inåt med ena knät. Så det hade nog i mitt fall sannolikt inte heller varit bra att bara bita ihop och köra på.
Till att börja med kommer jag ha inläggssulan på mina lugnare distanspass, men jag kommer även att testa att ha den i mina snabba skor. Min känsla är dock att när farten är högre så jobbar fler muskler, foten är mindre tid i backen, och problemet blir då inte lika tydligt. Jag får helt enkelt testa mig fram, samtidigt som jag får stärka upp fotvalvet på vänsterfoten.
Jag kommer förhoppningsvis dela med mig av lite inspirerande bilder från Mallorca på min Instagram, krazzekrantz, skicka gärna en förfrågan om ni vill.
Kör hårt!
//Fredrik
Sen kommer jag såklart att sakna familjen, men en vecka ska jag klara fint. Det ska också bli kul att lära känna en massa människor som jag aldrig träffat innan, och så hoppas jag på mycket bra feedback från coach Carlsson.
Att träna i grupp är jag inte bortskämd med, men nu blir det verklighet, bara en sån sak.
Med facit i hand har det varit fantastiskt skönt att ha den här resan att se fram emot nu under de mörka månaderna. Den kändes avlägsen i december men har blivit allt mer påtaglig ju närmre vi kommit. När vi är hemma igen är det nästan vår här i Skåne och det blir ljusare och ljusare om kvällarna. Jag kommer till och med att kunna cykelpendla någon dag i veckan när jag kommit hem igen. Det går ju att göra i mörker och snålblåst med minusgrader också men det är inte lika glamouröst.
Träningen fortsätter att gå fantastiskt bra. Jag är inne på 7:e veckan i rad nu, där det enda avsteget från träningsplanen är att jag var ganska sliten på ett fartpass en fredag och valde att vila lördagen och sen inte köra ett fullångt distanspass cykel på söndagen. Annars har jag per idag passerat 80 träningstimmar hittills i år.
Februari som jag vart sjuk de två senaste åren bjöd på 40 träningstimmar. Och det är inte bara antalet timmar utan kvaliteten i träningen och känslan av hur kroppen absorberar träningen och att jag faktiskt utvecklas som gör att det är en fantastiskt känsla.
Det är första gången i mitt liv som jag har varit med om detta, nu gäller det att hålla huvudet kallt, vara lyhörd på kroppens signaler och att prioritera sömn och kost så kommer det här fortsätta.
Den tydligaste utvecklingen är på cykeln där jag kan se watt-talen från pass till pass och hur de blir bättre och bättre. Det mest positiva är att jag har en helt annan uthållighet nu än vad jag haft förut. Det går egentligen igen i alla tre grenarna och är väl en naturlig följd av kontinuiteten.
Förra veckans solskenspass...
Imorgon skall vi ha kick-off med HTT (min klubb), de kommer att börja dagen med en min swim-run i bassäng och utomhuslöpning. Jag kommer dock att avstå detta då jag inte vågar gå utanför comfortzonen så pass nära träningslägret. Sen blir det snack några timmar med fika och lunch. Framförallt skall det bli kul att träffa klubbkompisarna som jag inte träffat och snackat med på länge.
Jag var även inne på Runner's Store i veckan och inhandlade ett par nya Salming Enroute. Jag var verkligen i behov av en ny distanssko för de lite långsammare passen, och denna satt som en smäck. Något som inte har varit så bra under lång tid är min fotisättning på vänsterfoten. Det har blivit mer tydligt sen jag flyttade till Vellinge och jag har trott att det berott på att det är så platt här, bara asfalt, och att avrinningen på vägen gör att man springer långa sträckor i lite svagt sidolut.
Detta har märkts i ömhet i fotled och vaden i synnerhet. Jag har kunnat hålla det stången med stretch och massage, samt min balansboll, men nu under senaste distanspasset i låg fart fick jag stanna och stretcha 2-3 gånger för att inte få allt för ont.
Så nu när jag testade skon valde jag att även bli filmad bakifrån när jag sprang.
Där framgick tydligt att min fotisättning är väldigt bra men att vänsterfoten viker inåt precis innan frånskjutet, detta gör att även knät faller inåt och nästan slår i högerknät. Jag fick testa en inläggssula och då försvann det helt. Jag hoppas att detta skall hjälpa. Jag har sprungit två rundor nu med de nya skorna och inläggssulan, ett pass på 14 km i 4.20 fart och idag 7,5 km i 4.55 fart. Jag känner inte av någon ömhet alls i fotled eller i vaden vilket är positivt. Det som känns konstigt är att högerfoten får ett stöd fast att den inte behöver. Detta medförde även ett mindre skav, men det får man väl leva med med nya skor.
Min grundfilosofi är att man skall springa så neutralt som möjligt och att eventuella obalanser beror på svagheter som måste stärkas upp. Därför är jag lite orolig att det skall komma något bakslag längre fram pga detta.
Jag lyssnade på senaste avsnittet av Konditionspodden idag där Oscar Olsson berättade att han haft en knäskada nu på grund av att han faller inåt med ena knät. Så det hade nog i mitt fall sannolikt inte heller varit bra att bara bita ihop och köra på.
Till att börja med kommer jag ha inläggssulan på mina lugnare distanspass, men jag kommer även att testa att ha den i mina snabba skor. Min känsla är dock att när farten är högre så jobbar fler muskler, foten är mindre tid i backen, och problemet blir då inte lika tydligt. Jag får helt enkelt testa mig fram, samtidigt som jag får stärka upp fotvalvet på vänsterfoten.
Jag kommer förhoppningsvis dela med mig av lite inspirerande bilder från Mallorca på min Instagram, krazzekrantz, skicka gärna en förfrågan om ni vill.
Kör hårt!
//Fredrik
Kommentarer
Skicka en kommentar