DNS Klippan Duathlon
Idag var tanken att jag skulle fått lufta tävlingsdräkten för första gången i år. Tyvärr blev det ingen start för min del pga feber och förkylning.
Troligaste orsaken är att det varit tre mindre bra veckor med balansen i livet och sömn och kosthållning har varit därefter. Toppat med förra helgens massiva innebandy turnering så fick kroppen en sådan chock att den i går morse tackade för sig och bjöd på 39 graders feber och ett helt dygns oavbrutet sovande i princip. I dag känns allt bättre. Ingen feber utan bara irriterade luftrör. Nu får det bli uppryckning med sömn och kost igen. Eftersom jag känt av den mindre goda levnadsrytmen senaste veckorna har jag tagit det lite lugnare med träningen, men det tycktes inte som det hjälpte heller.
Det är mentalt jäkligt jobbigt nu när alla börjar tävla och när klubbkompisarna levererar fantastiska prestationer. Samtidigt som man själv får börja om på ruta ett, gång efter annan. Bara att knyta näven och bita ihop, men jag är så jävla sugen på att prestera något igen. Att se en förbättring och att få vara med och tävla. Att överträffa sina egna förväntningar och sätta upp nya mål som man på förhand inte trodde var möjliga.
Hoppas min tid kommer.
Nu ska jag ägna kvällen åt att se damernas ITU deltävling idag.
//Fredrik
Troligaste orsaken är att det varit tre mindre bra veckor med balansen i livet och sömn och kosthållning har varit därefter. Toppat med förra helgens massiva innebandy turnering så fick kroppen en sådan chock att den i går morse tackade för sig och bjöd på 39 graders feber och ett helt dygns oavbrutet sovande i princip. I dag känns allt bättre. Ingen feber utan bara irriterade luftrör. Nu får det bli uppryckning med sömn och kost igen. Eftersom jag känt av den mindre goda levnadsrytmen senaste veckorna har jag tagit det lite lugnare med träningen, men det tycktes inte som det hjälpte heller.
Det är mentalt jäkligt jobbigt nu när alla börjar tävla och när klubbkompisarna levererar fantastiska prestationer. Samtidigt som man själv får börja om på ruta ett, gång efter annan. Bara att knyta näven och bita ihop, men jag är så jävla sugen på att prestera något igen. Att se en förbättring och att få vara med och tävla. Att överträffa sina egna förväntningar och sätta upp nya mål som man på förhand inte trodde var möjliga.
Hoppas min tid kommer.
Nu ska jag ägna kvällen åt att se damernas ITU deltävling idag.
//Fredrik
Kommentarer
Skicka en kommentar