Växjö marathon - tävlingsberättelse

Trots att jag länge gillat löpning och löplopp så fick marathondebuten vänta tills jag igår, 36 år gammal, åkte till Växjö för att testa min uthållighet.

På förhand kändes det spännande att se hur kroppen skulle reagera och vad som skulle hända efter 30 km. Jag har aldrig, ens på träning sprungit längre än 27 km tidigare, så jag hade en föraning om att jag skulle ta slut sista 5-10 km. 

Energiplanen var jag dock väldigt trygg med. Jag körde umaras gel, med hallonsmak, som jag gjort under mina triathlonlopp i år. Första innan start på startlinjen och sen en var 5:e km under loppet (vid varje varvning).

Vädret var rätt kallt, 2,5-4 grader, fuktigt men inget regn under loppet. Jag är dock rätt okänslig för väder när det gäller löpning. Man blir rätt härdad av att bo på Skåneslätten. Det blåste ca 5-6 m/s under loppet. 
Jag visste inte riktigt hur jag skulle klä mig men startade med 3 lager på överjroppen och ett par långkalsonger+splitshorts på underkroppen. Körde buff på huvudet och vantar. 
Innan start, ca 300 på startlinjen vädret till trots imponerar.

Även Ola från klubben var med och gjorde ett riktigt fint lopp med 2.58!

Planen var att hålla min HIM fart 4.06 - 4.10 i snitt så länge som möjligt. Det kändes bra från start och jag hittade min rytm och försökte att inte ryckas med utan ligga i min fart. Efter 2 km blev jag väldigt varm och fick ta av ett lager på överkroppen. 
Loppet gick åtta varv runt Växjösjön, jag fyllde på med en gel vid varje varvning och tog vatten vid depåerna som var två stycken per varv. Första halvan var lite medvind/ingen vind pga skog och andra halvan var mer öppen med sida/motvind.

Fram till 27 -28 km kändes allt bra och där hade jag snittfart på 4.10 min/km men sen började benen sura lite och jag tappade successivt fart. Upp till 31 km kunde jag hålla under 4.30 min/km och mellan km 32-36 gick det i 4.30 - 4.50 min/km sen sista varvet la benen av helt. 

Det som hände var att jag inte hade kraft att lyfta benen med höftböjaren. Ljumskar, höftböjare och säte kändes riktigt stumma. Vaderna och fötterna var relativt ok. Jag fick hålla någon form av nedjoggningsfart och tassa på tå, farten gick nu från 5 min/km till att sista km gick på 7.37 min/km. 

Energidepåerna var bra, så jag kunde inte göra mycket mer än att skratta åt eländet.

Riktigt skönt att komma i mål på 3.12.07! Kollar man var tiderna nedan så blir det väldigt tydligt när väggen kom.


Både jag och coach Rickard drog samma slutsats, farten finns men uthålligheten saknas. Så det känns bra att få det här testet och sen jobba på med fler långa pass nu under vintern. 

Det positiva är att farten på 4.06 - 4.10 känns väldigt behaglig, pulsen låg runt 160. Positivt också att energiintaget funkar hur bra som helst.

Dit jag vill komma på sikt är att köra en halvmara i 3.45 min/km fart och en helmara initialt runt 4.10 min/km. Sen hoppas jag kunna ta med dessa farter till triathlonloppen. 

Nu ska det bli riktigt skönt och faktiskt roligt att börja uppbyggnadsträningen till kommande säsong. Få styrketräna på gymmet och slita på trainern. Räkna längder i bassängen och cykla och löpa distans i regn och rusk, och öven snö och kyla, jag längtar på riktigt!

//Fredrik

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bloggpaus

Andas med 2-takt - en härlig "aha-uplevelse"

Lägesuppdatering