Ironman Kalmar - 09.45.14 - Racereport

Äntligen var tiden kommen för Kalmar Ironman. Flera års stegrande träningsdos och huvudmålet sedan ett år tillbaka. Nu var det dags att ge sig på den fullvuxna distansen och inför start liksom på fredagskvällen så kände jag mig oerhört trygg inför uppgiften, förväntansfull och väl förberedd.

Jag antar att det blir mycket text nedan så en kort summering av loppet:

Simning: 1.03.01
T1: 03.28
Cykel: 05.04.28
T2: 04.21
Löpning: 03.29.58
Totaltid: 09.45.14

Placering totalt: 85
Placering AG 35-39: 13

Exakt så kändes det att få äntra den röda mattan!

Lång version
Hjärnan lever alltid sitt eget liv men jag kunde ändå somna strax efter 22 på fredagskvällen och sov 3-4 timmar hårt innan jag gick in i någon form av vaken dvala. Klockan ringde kl. 04.10 och jag hörde regnet smattra utanför. Prognosen kvällen innan sa att det skulle regna en bit in på morgonen och sen bli uppehåll.

Jag gick upp och käkade frukost, bytte om och satte mig i bilen från Nybro på väg mot Kalmar. kl. 05.20 parkerade jag inne i centrala Kalmar, tog med pump och sportdryck som jag laddade på cykeln. Pumpade upp hjulen och gav kedjan lite mer olja, torkade av sadeln och insåg att mattorna ut från ombytestältet var genomvåta. Jag beslutade där och då att låta hjälm och cykelskor ligga kvar i den blå påsen för att inte börja cyklingen med blöta strumpor och frysa sönder fötterna.

Hälsade på Sebbe och Johannes, de såg sammanbitna ut. Gick tillbaka till bilen tog en 10 minuters joggingtur ned mot simstarten och havet låg stilla. Tillbaka till bilen på med våtdräkt och bort mot simstarten. Tryckte i mig två gels, nu var allt klart för start.

Jag ställde mig mellan 50 min och 1 h vid starten. Erfarenheten säger at de flesta överskattar sin förmåga men ärligt så var det ganska glest med folk i den här fållan. Det var helt fullt med folk längs med hela kajkanten, fick gåshud och en klump i halsen. Magiskt!

Min raceplan var följande:
Simma på ca 1 h
Cykla runt 5 h, ligga mellan 220-240 w NP.
Löpning mellan 3.20 - 3.30

En plan är alltid en plan och det måste man ha. Eftersom detta var mitt först äventyr över den långa distansen så förväntade jag mig inte att det skulle hålla fullt ut.

Nationalsången sjöngs, proffsen startades, sen kördes Kentas "Just idag är jag stark". Strax därefter gick starten och vattnet började att fyllas av age gruppers.

Jag kom iväg bra, hittade snabbt in i rytmen och navigerade inte så mycket ut mot första vändpunkten utan såg mest till att jag låg hyfsat rätt. Första vändpunkten gick bra och det var mycket simmare runt omkring men gick fortsatt bra. Nu var et en lång sträcka innan nästa vändning. Jag lite för långt ut åt höger för att det skulle vara optimalt. Många som simmar ungefär så snabbt som jag simmar ganska yvigt och snett. Det medför att man tappar rytmen. Jag noterade efter vändningen tillbaka längs med de orange bojarna att det låg ett fint led och slickade rätt linje. Där ska jag vara nästa gång. När vi vände in vid vågbrytaren så började jag navigera mera aktivt själv. Var fortfarande fräsch i kroppen men märkte att många omkring började bli än mer yviga och jag försökte komma bry ifrån dem. Hade någon som låg och tog mig på fötterna hela vägen från Kattrumpan till Ängöbron innan jag kom loss. Upp ur vattnet och in i tältet, benen kändes bra men det högg till lite när jag skulle ta på strumporna.
Simningen gick på 1.03.01 och det är jag nöjd med första gången. Med bättre navigering hade jag kapat en del tid, något som jag tar med mig.



I T1 tog jag på mig strumpor och skor samt armvärmare. Det tog lite onödigt lång tid tycker jag. Jag brukar annars vara ganska snabb i vanliga växlingar men både här och i Jönköping förra året la jag för mycket tid i T1 & T2. Jag får förbereda en bättre rutin avseende hantering av påsar och ombyte i tält.



På väg ut ur T1 så välte min styrflaska framåt och jag tappade 120 g kolhydrater. Inget att bry sig om utan bara fylla upp den igen och planera om. Stämningen ut från T1 på Ängöleden är helt fantastisk. Det är svårt arts enskilda människor men man hör folk ropa. Jag fokuserade nu på att komma in fint i cyklingen och inte hamna i någon tveksam drafting-situation. Över bron hade vi vinden med oss och in i Färjestaden låg snittet en bit över 37 km/h och watten strax under 200 i medeleffekt. Nu kände jag att det kommer bli en tuff väg ner mot Degerhamn för det blåste rejält på Öland. Vinden var väst/sydväst och nu hade vi sida mot hela vägen söderut. Jag bestämde mig då att hålla igen lite och fokusera på att jobba med högre kadens. Ner mot Mörbylånga var det ganska tätt med cyklister, jag försökte göra smarta omkörningar och inte trycka för hårt. Det var inte så mycket drafting som jag såg, visst fanns det killar som låg tätt men det kändes ändå bättre än vad jag sett förut.


Efter Mörbylånga ökade jag trycket något och vid Degerhamn låg jag runt 210 i snittwatt. Nu var det medvind österut och sedan norrut. Kunde hålla hög fart och höll min snittwatt fortsatt runt 210. På vägen upp lyckades jag tappa ytterliga 1,5 flaska sportdryck (totalt 180 g). Fram till detta mådde jag dock lite illa av att min sportdryck var så söt. Jag hade börjat dricka lite vatten och nu när jag fick ta till den sportdryck som serverades så funkade det mycket bättre. Den var mer sur, grapesmak, satt riktigt fint och jag plockade på mig den efterhand.



Vid vändningen västerut var det som att vända in i en vägg. Vinden låg rakt emot och jag borrade ner huvudet och höll en hög kadens. Upp mot Färjestaden var det sida/med igen innan vi fick fightas mot vinden över bron tillbaka. Det var ganska brutalt. Jag var dock stark uppför högbrodelen och cyklade förbi många. Vägen ner för högbrodelen var dock rejält skakig och man fick hålla i sig rejält. In vid vändning vid Ängörondellen efter 120 km och jag kände mig fortsatt riktigt stark. Hade en snittwatt på 213 nu och en snittfart på 37 km/h.

Fastlandsdelen är jag ganska bekant med och visste att det är svårare att hålla en hög fart här. Jag kände mig dock mig riktigt fräsch och ökade trycket. Fram till 160 km gick det riktigt bra och jag hade ökat snittwatt till 216. Här var jag dock riktigt kissnödig och allmänt trött. Fokuserade på att få i mig energi och vid 170 km kändes det bättre igen. Vägen in från Lindedal kände jag mig stark och nu var det bara ett marathon kvar. Cyklingen gick på 5.04.28, snittfart 35,8 km/h, snittwatt 213 och NP 220.

T2 tog jag en lång kissepaus innan jag sprang in i tältet och bytte till torra strumpor innan jag gav mig ut på löpet. Familjen stod direkt när jag kom ut ur T2 och bjöd på värdefull energi. Kroppen kändes riktigt fräsch och jag kunde komma igång fint med löpningen. Strategin var att varken bromsa eller gasa utan bara låta kroppen löpa på. Första 4 km gick mellan 4.10 - 4.18 i snittfart.

Inget band...

Jag försökte bromsa ner den och från 5 km och upp mot 12 km höll jag fart runt 4.25 - 4.35 och det gick ruskigt lätt. Jag tog en gel var 15:e minut och två muggar vatten i varje station. km 13 - 23 höll jag runt 4.35 - 4.45 fart och här började det bli lite jobbigt. Jag kände av lite saltbrist men det var fortfarande ok.

Km 24 - 31 gick i 4.50 - 5.10 fart, saltbristen blev mer påtaglig men nu var det bara ett varv kvar. runt 33 km stannade jag och åt saltgurka vid en station, det blev bättre och jag stannade till i de efterföljande två stationerna och åt mer saltgurka med salt på.
Jag började även bli ganska trött på mina gels nu och började köra sportdryck plus cola och det var riktigt gott. Jag kunde hålla 5.30 - 5.45 fart när jag sprang. Jag hade koll på att jag skulle klara maran under 3.30 så det var bara att hålla sig levande nu.

Ett band...

Två band...

När jag passerade Fredriksskans för tredje gången och fick mitt tredje varvband så var känslan underbar. Bara att bita ihop nu. Upp igenom stan för sista gången och in på storgatan kände jag mig som en kung. Helt underbart!
Tre band...

Jag hade tidigt bestämt mig för att njuta ordentligt innan målgång och det var helt fantastiskt att få komma in mot målet. Såg sambon och barnen och stannade för en high-five innan målgången. Väl över målgången var det bara totalt glädje!





Coach Rickard kom fram och kramades, familjen kom fram och kramades, kompisar kom fram och kramades. Det var verkligen ett av de mest glädjefulla tillfällen jag upplevt i hela mitt liv!

Löpklockan stannade på 3.29.58 - och min debuttid blev 9.45.14!

Jag fick min medalj och kramade om funktionären innan man blev eskorterad in till athletes lounge för isbad, mat och dryck, massage mm. Satt och snackade lite med Tobbe efteråt som tävlar i samma klass och kom 7:a.

Sällan har livet varit så underbart i en så trött kropp!


Nu ska jag ägna några veckor att njuta av detta innan jag börjar att planera nästa säsong. Kroppen har inte tagit så mycket stryk, en blå stortånagel är det enda synliga. Sen är man ju såklart trött.

Jag måste även passa på att tacka alla som gjort det här möjligt, min älskade sambo och barn som ställer upp i vått och torrt och låter mig träna och är med och stöttar och ger energi!
Mina föräldrar som ställer upp och hjälper till och är med och hejar!
Svärmor och svärfar med familjer som var överallt längs banan och hejade på - alla vänner och övriga som är med och stöttar!
Sist men inte minst coach Rickard och Nina som verkligen har bidragit till att detta var möjligt - ni är grymma! Ser fram emot nya utmaningar tillsammans!

//Fredrik

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Rickards Tri Camp - The story!

Läget inför Kalmar IM

Trelleborg Triathlon - Race report