Heleneholms Halvmarathon och Bikefit

Yes! Årets första tävling är lagd till historien, slutsatsen är att jag lyckligtvis inte lyckats med att pricka en för tidig formtopp i år.

Jag hade vissa förhoppningar på förhand om att persa, men efter 5 km kände jag att det inte skulle bli någon pb kross :-) 

Uppladdningen var annars helt ok. Sprang intervaller i onsdags som kändes bra men där vaderna blev lite stela. Försökte massera både torsdag, fredag och lördag. Det blev bättre men släppte inte helt. 

På torsdagens simpass lyckades jag även få en monster-kramp i höger ben. Hela ljumsken och framsida lår låste sig mot slutet av passet. Men det är sånt som händer och det försvann även om jag var lite öm i ljumsken efteråt. Jag återhämtade mig sen i fredags.

Inför lördagen sov jag gott och länge och hade förhoppningar  om att göra en fin tid. Uppvärmningen gick helt ok även om vaderna var fortsatt lite stela. 

När starten gick höll jag igen lite då det brukar gå för fort i början. Ganska snabbt kom pulsen upp runt 165 vilket kändes bra. Jag ska kunna ligga mellan 165-170 på en halvmara. 

Jag sprang tillsammans med ett par killar till 5-6 km där vi hade ett tempo runt 3:55 min/km. 

Där och då började jag tappa fart, kunde inte riktigt pressa mig och både puls och fart sjönk. Vaderna ömmade mer och mer och många negativa tankar kom. Försökte hitta nya mål när jag insåg att jag inte skulle persa, och efter att ha uteslutit alla relevanta tidsmål halvvägs in i loppet bestämde jag mig för att kämpa mig runt andra halvan med puls över 160 hela vägen in. Det funkade bättre och jag kunde hålla min fart hyggligt. Kämpade på och fick lite tävlingsfeeling av plåga och lidande vilket var ambitionen med loppet från början.

Så en avslutande km på 3:45 och sluttid på 1:25:46 renderade i en 8:e plats. Inget att skryta med men en bra genomkörare som jag hoppas tar mig framåt.

Målgångsselfie...

Jag är inte orolig eller stressad utan fortfarande trygg med att det kommer bli riktigt bra i år. Lite mer hårda pass och mer tid under plåga kommer göra gott för mig. 

Sen kommer jag inte köra mina intervallpass löpning på asfalt i salming race skor. Jag kommer köra på grus eller hästhagens löparbana med gummiasfalt för att skona vaderna. 

Nog om detta!

Idag gjorde jag bikefit med självaste Björn Andersson. Det var intressant och kändes proffsigt. Vi justerade en hel del. På med nya klossar som justerades rätt. Vi sänkte sadeln 12 mm, troligen har jag blivit trött och fått ont i ryggen av att jag suttit för högt tidigare. Nu fick jag mycket bättre kontakt med sadeln och bättre kontroll genom hela trampet. Björn mätte vinklarna i knät som utgångspunkt för sadelhöjd.

Även styret ändrade vi lite på. Tryckte fram och vinklade upp aerobarsen. Jag får nu en bättre vinkel i ryggen och mer avslappnade axlar och underarmar.

Summa summarum kändes det givande och jag tror att det kommer göra skillnad. Sen kommer det ta tid att vänja sig vid nya positionen för musklerna. Och det som är mest avgörande är att träna mycket cykel. 

Nu blir det en tuff vecka med många timmars träning och en del lite hårdare pass. Jag åker till Småland på fredag för att sprndera en helg hos föräldrarna med barnen då sambon är iväg i Stockholm. Skall bli fint att tugga asfalt i de småländska skogarna igen. 

//Krazze