Är det äntligen dags?

Det blev ingen start i Helsingborg i lördags. Kräksjukans följdeffekter med ballongmage och allmän nedstämdhet gjorde att det aldrig var aktuellt att åka till Helsingborg och köra duathlon RM. Riktigt surt men bara att gilla läget. 

Nu gjorde mina klubbkompisar rent hus i stället, riktigt fina prestationer rätt igenom. Jag var nyfiken att se hur jag stått mig i konkurrensen, men det får vänta till Malmö sprint.

Jag kom igång i helgen med ett lugnt cykel, löp och simpass. Tyvärr följdes det upp med en förkylning som har hållt mig borta från träningen igen. Allt på en gång, men hellre nu än i augusti. 

Idag känns det dock bättre igen. Kommer förhoppningsvis ställa en helt fräsch kropp på startlinjen i Växjö på söndag. Som jag längtar!

Jag har ju haft en fantastisk grundträning, och det är först nu det spökat lite med foten och sjukdomar. 

Nu längtar jag efter att se vart jag står egentligen, känslan är bra och jag är trygg med min grundkapacitet. Även om sjukdomarna inte har bidragit till toppform så tror jag inte att de har påverkat så mycket negativt heller. Hoppas farten och kraften finns där på söndag. I år ska jag vara agressiv och göra mig själv rättvisa i hela loppet. Inga fega simningar mer utan nu ska det tävlas på riktigt!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bloggpaus

Andas med 2-takt - en härlig "aha-uplevelse"

Lägesuppdatering