Racereport - Kalmar Mini Tri

Då var det dags för den andra triathlontävlingen på några dagar. Jag har inte känt mig särskilt sliten efter Malmö Triathlon utan körde en vilodag på måndagen och på tisdagen var jag ute och körde några cykel-intervaller för att få igång benen igen och det kändes bra.

 

På onsdagens förmiddag passade jag även på att göra en grundlig tvätt av min cykel med rinnande vatten, diskborste och rengöringsmedel. Jag tror den mådde bra av detta då den enbart blivit tvättad av våtservetter tidigare, men nu kommer det bli mer frekventa rengöringar framöver, för det kändes som de hade positiv effekt.

 

Jag hade anmält mig till seniorklassen på Kalmar Mini Tri och i startlistan fanns en del tunga namn. Rasmus Henning, Stefhan Andersson, Rickard Carlsson, Jeff Frydenlund, Andreas Lindén och även vinnaren Nils Svensson.

 

Det kändes på förhand inspirerande att få starta i samma tävling som dessa herrar!

 

Tävlingen gick över 520 meter simning, 18 km cykel och 4,2 km löpning inne i Kalmar och på delar av Ironman-banan. Vattnet mätte över 21 grader och eftersom jag gick i tävlingsklassen blev det simning utan våtdräkt.

För min del var det tävlingspremiär utan våtdräkt och handen på hjärtat har jag i princip bara crawlat 200 meter utan våtdräkt i öppet vatten innan den här tävlingen.

Jag hade lite bryderier över vad jag skulle välja för kläder. Antingen en tri-suit utan klubbmärke eller mina vanliga tävlingskläder. Valet föll på min vanliga klubbdress, tri-tights och linne, då jag ändå känner en stolthet över min förening och ville visa upp mig i min klubbs färger.

 

Från början tänkte jag simma i bara tri-tightsen och ta på linnet vid växlingen, men sen fick jag för mig att det fanns någon regel om att man inte fick visa bröstvårtorna i samband med tävling så jag behöll linnet på.

 

Jag hade med mor och dotter in till Kalmar och efter att vi fikat lite på stan gick jag till växlingsområdet och checkade in. Kände mig lite mer nervös än vanligt, särskilt över simningen, men när jag började värma gick det över.

 

Starten gick ute i vattnet mellan två bojar och simningen var sen ganska lättnavigerad, in under Ängö-bron och upp via en lång plattform. Min strategi var att simma med god teknik och långa armtag, hålla mig lugn och absolut inte dra på mig någon mjölksyra. Vi var ca 60 stycken män och juniorer till start i första heatet och jag la mig i det andra ledet bakom de främsta. Jag kom iväg fint i starten och fick en bra resa. Blev dock utknuffad lite långt ut av några som jag tyckte navigerade lite illa, men jag höll mig lugn och kom hel och ren igenom simningen. Kände dock att jag svalde mer vatten än vanligt och att simma med tri-linne var som att ha en dragg efter sig. Simtiden blev 10:44, vilket var 88:e tid av alla herrar även de i motionsklassen som fick simma med våtdräkt.

Jag är varken nöjd eller missnöjd med simningen, jag känner mig peppad att bli bättre simmare utan våtdräkt och sen är det nog ett måste att köpa en swim-suit för sådana här tillfällen, men även sommarträningen när det är varmt i vattnet. Att bli bra på att simma kan aldrig vara dåligt.

 

Upp ur vattnet var det ca 100 meters löpning till min cykel, jag tryckte på lite mer än vanligt i växlingen och kom iväg fint ut på cykeln ivrigt påhejad av familjen. T1 1:22.

 

Ut på cyklingen och genom Ängörondellen och vidare ut på Ängöleden, mina klubbkompisar Nicklas och Josefin stod och skrek på mig vid rondellen. Har för mig att Nicklas skrek:

- "Kör nu för i Helvete!!!"

 

Så jag körde, och det var som att sitta på en flygmaskin idag. Ganska snabbt gick hastighetsmätaren upp en bit över 45 km/h. Jag plockade 2-3 placeringar direkt och hade några framför mig. Nu tryckte jag på ännu mer och det kändes så fruktansvärt lätt - jag vågade knappt kolla på hastighetsmätaren, men varje gång jag sneglade visade den fart över 43 km/h. Jag tänkte att det kanske var kraftig medvind norrut mot Lindsdal, men det visade sig att farten skulle hålla i sig på vägen hem också.

 

Jag plockade ytterligare några placeringar och försökte räkna hur många jag hade framför mig vid vändpunkten. Fick ihop det till drygt 20 stycken men var inte säker. Jag tryckte på vad jag kunde på vägen hem och plockade ytterligare någon placering samt närmade mig ett gäng framför.

 

Cyklingen stannade på 27:47, snittfart ca 39 km/h och 33:e bästa cykeltid av männen. Grymt nöjd med detta och mitt livs cykling, hittills. Vet inte om benen bara var grymt pigga eller om cyklen hade mått bra av sin rengöring tidigare under dagen. Kan den gå så fort framöver så kommer triathlon bli riktigt kul.

 

Växlingen gick återigen smidigt och jag är sjukt nöjd med mina nya tri-cykelskor som gör att jag kan växla mycket snabbare än innan. Sparar säkert en minut över två växlingar på detta. T2 stannade på 1:07.

 

Ut på löpningen och jag sprang förbi en kille redan innan mattan. Nu tänkte jag att 4,2 km det är ingenting, nu är det bara full fart hela vägen som gäller. Jag hade 4-5 löpare ca 150-200 meter framför mig när vi vek ut på Ängöleden. Jag satte bra fart från början och var ikapp dem när vi svängde ner vid systraströmmen. Sen var det ytterligare någon löpare längre fram som jag siktade in mig på och sprang förbi vid huvudentrén Fredrikskans.

En av löparna från den första klungan som jag sprang förbi låg kvar i min rygg, men jag försökte se framåt och när vi sprang förbi vallgraven vid fängelset tog jag ytterligare en placering. Strax därefter gick killen bakom mig förbi, jag kände dock att jag kunde ta honom i en spurt så jag la mig ca 10 meter bakom då jag inte hade någon mer synlig löpare framför.

Jag var dock ganska sliten nu, men visste att jag skulle klara en långspurt så jag försökte hålla de 10 meterna in på storgatan. Nu möttes vi av den grymma publiken och jag hade mållinjen i sikte. Nu började jag höja farten och gick ikapp killen framför. Jag ville passera honom i hög fart för att det skulle bli mentalt jobbigt för honom, så jag tryckte på vad jag hade och lyckades hålla ända in i mål. Det såg säkert för djävligt ut från sidan, men det var så jäkla gött att gå över mållinjen.

I år har jag lyckats mobilisera krafter och dra några riktigt bra spurter, en helt ny egenskap som jag tidigare har saknat.

 

Löpningen landade på 14:49, snittfart 3:32 min per km, och den 10:e bästa löptiden bland männen. Grymt nöjd med detta och mitt livs snabbaste löpning, hittills.

 

Sluttiden stannade på 55:47 och det blev en fin 15:e plats bland herrar senior. Det var även 3-4 juniorer som hade bättre tid än mig i mål men de tävlar i en egen klass.

 

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med tävlingen. Löpningen och cyklingen var grymt bra och simningen utan våtdräkt är jag riktigt sugen att slipa på och lyfta upp till en högre nivå. Nu närmar sig tyvärr triathlonsäsongen sitt slut, men jag suger på karamellen att köra någon av distanserna i Halmstad den 7:e september. Medeldistans eller sprint, sen har Karlshamn en sprint i september också.

 

Återigen stort tack till alla som hejade, både familj, nära och kära och övrig publik!

Jag lever fortfarande i ett endorfinrus och är sjukt avundsjuk på er alla som skall ut på lördag!

 

Mycket glad med dottern i mål!

 

Nytvättad och fin - min flygmaskin!

 

//Krazze