Fredrik Krantz - Triathlonblogg

November är en riktig skitmånad, addera ryggskott och sega förkylningar på det så är det ännu motigare. Men efter tre veckors träning som inte nått upp till planen hoppas jag komma igång ordentligt igen nästa vecka. Samma sak var det förra året med långdragen förkylning. Nu är ryggen bra igen i vilket fall, jag har testat löpa och cykla och det funkar bra. Simma har jag kunnat göra hela tiden, det är riktigt skönt att jag kunnat uträtta något vettigt under dessa veckor. Tyvärr har jag dragits med en seg förkylning under dessa veckor också. I och för sig så är det bra timing att köra bägge dessa två samtidigt. Förkylningen har varit av den karaktären att den varken blivit värre eller bättre. Jag har känt av den när jag försökt simma lite tuffare, men lugnare pass har funkat fint. Det är märkligt för jag har sovit och ätit bra under dessa veckor. Nu är det i allafall slut på att snyfta och dags att titta framåt.  Fyra fräscha veckor av bra träning fram till julfirandet, de...

Efter lite funderande ställer jag självdiagnosen ryggskott i ländryggen.  Till och från under några år har har jag fått en inflammatorisk känsla i sätet, ofta i samband med att vi varit bortresta och sovit i mjuka sängar samt skött blöjbytena på lillgrabben på dålig arbetshöjd, eller vid ett tillfälle när jag spelade bordshockey på ett för lågt bord. Jag har alltid trott att det var just stela muskler som var problemet, och när det gett med sig efter en vecka har jag inte ägnat någon större tanke åt det. Förra tisdagen var jag hos naprapaten och fick behandling, allt var frid och fröjd, men jag fick två nålar i sätesmusklerna då de var lite stela. På kvällen sprang jag ett tuffare intervallpas och på natten könde jag mig lite stel. Morgonen efter körde jag ett gympass och efter det så eskalerade smärtan. Trots mycket stretch och massage med tennisboll gav det inte riktigt med sig, men det avtog sakta.  I fredags morse körde jag återigen på gymmet, ett pass som gick grymt bra. ...

Så var den stora dagen kommen - mitt livs första ftp-test. Dagen till ära dukade jag upp i mangelrummet för att få lite lyse under passet. Före... Jag har känt att jag tappat en del form i min cykling sedan jag slutade cykla utomhus, jag hade faktiskt samma känsla förra året, att  jag blev klenare för varje vecka. Troligen är det avsaknaden av de lite längre pasen som gör sig påmind. Hur som haver, inga jätteförväntningar på rssultatet, utan målet var att hålla snittkadens över 80 och att ha en jämn fin cykling. Uppdukat för fest... 20 minuters uppvärmning följt av 5 st 30 sekunders intervaller med 30 sek rullvila för att öppna upp blodkärlen och sen fem minuters mental förberedelse innan det var dags. Jag tyckte testet kändes helt ok. Jag fick ut det jag hade i mig och har nu ett referensvärde att jobba mot framåt. Kalla fakta enligt nedan: Tid: 20:00 min Snitt watt: 264 Ftp: 250,8 Per kg: 3,344 Snittpuls: 154 Maxpuls: 164 Snittjadens: 81 Glad och svettig efter avslutat dagsverk. ...

När jag hoppade på en crawlkurs i slutet på 2012 och lärde mig simma frisim så började jag med 3-takts andning. Sedan dess har jag kört på med det och inte reflekterat så mycket över det förrän i somras då jag hörde en pod  (Tripodden) med Annie Thorén där hon delade med sig av en del simtips. Hon menade att simningen skall vara kraftfull och kräver mycket syre, hon pekade också på att de flesta simmare i eliten simmar med 2-taktsandning, och att även hon själv gjorde det. I förra avsnittet av Coltings pod om frisim (det stora crawl-avsnittet) så säger Jonas precis samma sak. Triathlon-simning är kraftfull och överkroppsdriven, den kräver mycket syre och det skall vara mer kraft än snygga linjer. Han förespråkade 2-taktsandning och poängterade att det som sker under vattnet är det viktiga, inte hur det ser ut över vattnet. När man hör två av varandra oberoende duktiga simmare säga exakt samma sak så måste man ju i alla fall testa. Så utan att ha planerat i förväg kände jag inför...

Skrev igår att jag skulle köra ett 800 meters simtest idag. Och det gjorde jag också, på Hylliebadet och med 25 m bana. Jag inbillar mig att en 50-meters bana gynnar mig eftersom jag vänder dåligt. Jag kan voltvända men eftersom mina frånskjut vid voltvändning kan bli av varierande kvalitet har jag kört klassisk vändning när jag kör intensivare serier. Hur gick det då? Jo, landade på 13:29 vilket ger 1:41 per 100 meter i snittfart. Inget som simkunniga höjer på ögonbrynen för, men helt ok för mig här och nu och här finns mer att ta av.  Det var första gången jag körde hårt på en längre sträcka i bassäng. Jag kände mig stark hela vägen och hade nog kunnat trycka lite till utan att bli stinn av mjölksyra. Imorgon bär det av mot Nybro för att fira farsgubben. Ska försöka få till lite löpning i svartbäcksmåla på lördag. Trevlig helg! //Krazze

I söndags gjorde jag min näst sista tävling för året, Yddingeloppet 12 km terräng i Bokskogen utanför Malmö. I år hade vädret varit torrt och fint och på tävlingsdagen blåste det en del men det var ca 14 grader och solsken.  After run selfie... Loppet låg sist i ett treveckorsblock av tuffare träning. Jag hade redan vid anmälan bestämt att detta skulle ses som ett bra träningspass, mina förhoppningar var att slå min tid från 2013 på 49:59. Totalt är det ca 170 höjdmeter över de 12 km som loppet går, där det är mest uppför i början av loppet. Banprofil och karta . Jag har sprungit två gånger tidigare 2012 & 2013 och bägge gångerna har jag lyckats förtränga hur mycket upp och ner det är. Så även i år :-) Jag sprang på känsla från början och kroppen svarade bra utan att jag kände mig jättelätt i steg och kropp.  Kollade första gången på klockan vid 2 km och då hade jag 7:45 trots mycket uppför. Hängde med en grupp till 3 km sen märkte jag att jag tränat för lite terräng då ja...

Sedan 1998 och fram till 2010 har jag i perioder mer eller mindre seriöst tränat styrka på gym. Jag hade tur när jag började som 18-åring att få en instruktör som poängterade vikten av att långsamt bygga upp muskelfästen och senor. Jag är ganska övertygad om att detta har hjälpt till att hålla mig fri från skador under alla dessa år. Jag har kört ganska allsidig styrka men missat lite på nedre och sneda magmusklerna, vilket jag återkommer till. Syftet med den styrketräning jag tidigare kört har heller inte vart 100 % funktionellt. Inte heller beachfokus utan någon hemsnickrad variant av att fånga hela kroppen och välmående. När jag sen flyttade till Malmö 2011 slutade jag styrketräna på gym helt och hållet. Jag har sen dess hållt igång styrketräningen med egen kroppsvikt. Så när innebandyklubban gömdes i garderoben 2012 och fokus skiftade mot uthållighetsidrott trodde jag aldrig mer att jag skulle sätta min fot på ett gym. Sen jag började köra med Rickard i juli har jag haft bättre str...