"Vad" är det nu som strular...

Det ska inte vara enkelt - måndagens kramp i vaden var antagligen inte bara kramp.

Efter måndagen har det succesivt blivit bättre och idag har jag inte kännt något alls när jag gått och stått eller tryckt. 

Men när jag skulle jogga till kvällens pass med Katharinas löpgrupp så högg det till på första steget. Tänkte att det skulle släppa när jag fick upp värmen men det gjorde det inte. Småjoggade 1,2 km till samlingspunkten, men gick hem direkt igen eftersom hag inte kunde springa utan smärta. Har under kvällen tryckt och knådat och det är lite ömt och stelt, men inte mer än så. Jag kan gå och göra tåhävningar utan problem.

Jag fick en tid inbokad hos naprapaten imorgon förmiddag. När jag beskrev min situation och hur den uppstått tyckte han spontant inte att det lät som en bristning, vilket är positivt. 

Jag har under min innebandykarriär haft problem vid något tillfälle med någon sena under foten och i knät, det känns ganska snarlikt fast i vaden nu.

Exakt där, på insidan av vaden, är epicentrum för smärtan och den går lite uppåt och nedåt från tummen i den senan/muskeln som sitter där. 

Det är småtrist eftersom tävlingarna startar på söndag. Jag hoppas att jag kan springa på söndag i Växjö, men innerst inne känner jag att det är ganska kört eftersom smärtan kom på första steget idag. Men om det inte är en blödning så lever hoppet.

Jag kommer i vilket fall att starta och göra sim och cykelmomentet samt växla ut på löpningen och därefter bryta om jag har ont, vilket jag testar på söndag morgon. Eftersom jag har fler tävlingar framöver är det dumt att riskera något. 

Under tiden får jag nu en gyllene möjlighet att förbättra min cykling, och bygga upp styrkan tills jag är redo att löpa igen. 

Håller tummarna för att naprapaten fixar min vad med lite nålar och starka nypor.

//Fredrik