No pain...

I höstas började jag gå hos naprapaten. Syftet från början var att råda bot på mina inaktiverade höftböjare. Efter några besök hade vi jobbat igenom hela kroppen, och nu har det blivit en trevlig vana med återkommande besök varje månad.

Det är verkligen ingen begaglig massage, snarare en organiserad form av brutal misshandel. Om min smärttröskel går mellan 0-10 och där 11 skulle innebära vomering pga smärta så pendlar det ofta mellan 7-10.

Jag brukar vara lite öm på utsidan av ryggmusklerna, ofta bara ena sidan, men smärtan är lite åt "inflammationssmärta" hållet. 

När min naprapat på 190 cm och +85 kg lägger sin armbåge och hela sin tyngd på min ryggmuskel så blir det hyperventilation och svartnande framför ögonen, när jag får kontroll och slappnar av flyttar han armbågen någon centimeter och proceduren upprepas fast smärtan är än mer ihärdig. 

Idag hittade han lite spända ljumskar som fick två nålar vardera inkörda, samtidigt som min muskel som löper bakom knät fick sig en omgång. 

Muskeln bakom knät är en sån som skickar smärttermometern upp i topp. Det är tydligen omöjligt att stretcha den själv, så den har lite svårt att slappna av.

Känslan när man går därifrån är blandad  - ganska mörbultad, och där det varit nålbehandling är det rejält ömt hela dagen - samtidigt känner man sig lite som en ny människa.

Och det är ändå positivt, min funktionalitet och rörlighet har blivit mycket bättre sen jag började gå. 

Så det kommer att bli fortsatta månatliga besök framöver. 

Ser speciellt fram emot besöket efter Sövde HIM. Kan tänka mig att det finns lite stela muskler att jobba med då :-)