Målrevidering 1.0
Sen jag förra året bevittnade Kalmar Ironman på plats har min fasta övertygelse varit att åka dit igen som deltagare och få bryta mållinjen till publikens jubel och höra den efterlängtade hyllningen - "You are an Ironman"!!!
Jag satte upp en ambition att göra detta under kommande år - 2015. Min träning från den dagen (2013-08-17) har legat och siktat mot detta.
I oktober förra året fick jag den fantastiska nyheten att jag ska bli pappa för andra gången - beräknad nedkomst i slutet av juni i år!
Till en början trodde jag att jag trots en större familj skulle kunna köra på mot mitt IM-mål 2015 - ganska naivt av mig trots att det var många som genomfört tävlingen som påpekade att det nog skulle bli svårt. Nu när jag tuggat på lite mer med cykelträningen under vårkanten har jag insett att detta inte är en bra kombo just nu utan får vänta lite på sig.
Jag vill, och ska fortfarande passera mållinjen på en Ironman. Men - jag tänker inte bara ställa upp och ta mig igenom. Utan ska jag starta vill jag känna att jag kan prestera hela vägen och kunna gå in på en sluttid under 10 timmar om allt klaffar. Sen är det antagligen orimligt att kräva den prestationen vid första tillfället, men jag vill känna att det skulle kunna gå, och jag vet att jag kommer att klara det förr eller senare.
Utöver familjesituationen känner jag att jag är i en fas nu där jag utvecklas mycket och blir snabbare i alla tre disciplinerna, och där det fortfarande finns mycket mer fart att hämta. Med åldern kommer snabbheten att stagnera och då kan jag ägna mig åt att köra långt istället. Så succesivt har beslutet vuxit fram att jag skippar IM satsningen tillsvidare och istället satsar på att bli snabbare på distanserna sprint, olympisk och halv Ironman. Så nu ska jag bli hård och snabb med en god teknik och när tiden är mogen adderar jag längd på det.
När jag väl accepterat mitt beslut vilket jag gjorde för några veckor sedan så känns det riktigt bra. Jag har med heltidsjobb, sambo och ett barn ca 10 effektiva träningstimmar per vecka om jag prioriterar bort övrig egentid som tv, böcker och soffhäng. Det är jag helt fine med, för familjen kommer i första hand och jobbet därefter, sen kommer jag på en tredje plats och så ska det finnas tid för vänner också. Dygnet har inte mer än 24 timmar. Även med ett barn till kommer jag kunna köra 7-10 timmar i veckan om jag tränar på obekväma tider när övriga familj sover. Så målsättningen känns fullt realistisk.
Nu närmar sig tävlingssäsongen på allvar - träningsmässigt kommer det bli mer kvalitetspass framöver. Huvudfokus just nu ligger på en bra prestation på Sövde HIM. Innan dess ska jag köra följande tävlingar:
Blodomloppet 10 km - 13/5
Göteborgsvarvet 21,1 km - 17/5
Trelleborg sprint triathlon (400 m, 18 km, 4,2 km) - 6/6
Sövde HIM (1 900 m, 90 km, 21,1 km) - 8/6
Idag har det varit vilodag och heldag med dottern - det spritter i kroppen för att få komma ut och springa och simma imorgon. På kvällen har vi sim-test 400 m med klubben och på dagen hoppas jag kunna köra ett tröskelpass löpning.
So long!
//Krazze
Jag satte upp en ambition att göra detta under kommande år - 2015. Min träning från den dagen (2013-08-17) har legat och siktat mot detta.
I oktober förra året fick jag den fantastiska nyheten att jag ska bli pappa för andra gången - beräknad nedkomst i slutet av juni i år!
Till en början trodde jag att jag trots en större familj skulle kunna köra på mot mitt IM-mål 2015 - ganska naivt av mig trots att det var många som genomfört tävlingen som påpekade att det nog skulle bli svårt. Nu när jag tuggat på lite mer med cykelträningen under vårkanten har jag insett att detta inte är en bra kombo just nu utan får vänta lite på sig.
Jag vill, och ska fortfarande passera mållinjen på en Ironman. Men - jag tänker inte bara ställa upp och ta mig igenom. Utan ska jag starta vill jag känna att jag kan prestera hela vägen och kunna gå in på en sluttid under 10 timmar om allt klaffar. Sen är det antagligen orimligt att kräva den prestationen vid första tillfället, men jag vill känna att det skulle kunna gå, och jag vet att jag kommer att klara det förr eller senare.
Utöver familjesituationen känner jag att jag är i en fas nu där jag utvecklas mycket och blir snabbare i alla tre disciplinerna, och där det fortfarande finns mycket mer fart att hämta. Med åldern kommer snabbheten att stagnera och då kan jag ägna mig åt att köra långt istället. Så succesivt har beslutet vuxit fram att jag skippar IM satsningen tillsvidare och istället satsar på att bli snabbare på distanserna sprint, olympisk och halv Ironman. Så nu ska jag bli hård och snabb med en god teknik och när tiden är mogen adderar jag längd på det.
När jag väl accepterat mitt beslut vilket jag gjorde för några veckor sedan så känns det riktigt bra. Jag har med heltidsjobb, sambo och ett barn ca 10 effektiva träningstimmar per vecka om jag prioriterar bort övrig egentid som tv, böcker och soffhäng. Det är jag helt fine med, för familjen kommer i första hand och jobbet därefter, sen kommer jag på en tredje plats och så ska det finnas tid för vänner också. Dygnet har inte mer än 24 timmar. Även med ett barn till kommer jag kunna köra 7-10 timmar i veckan om jag tränar på obekväma tider när övriga familj sover. Så målsättningen känns fullt realistisk.
Nu närmar sig tävlingssäsongen på allvar - träningsmässigt kommer det bli mer kvalitetspass framöver. Huvudfokus just nu ligger på en bra prestation på Sövde HIM. Innan dess ska jag köra följande tävlingar:
Blodomloppet 10 km - 13/5
Göteborgsvarvet 21,1 km - 17/5
Trelleborg sprint triathlon (400 m, 18 km, 4,2 km) - 6/6
Sövde HIM (1 900 m, 90 km, 21,1 km) - 8/6
Idag har det varit vilodag och heldag med dottern - det spritter i kroppen för att få komma ut och springa och simma imorgon. På kvällen har vi sim-test 400 m med klubben och på dagen hoppas jag kunna köra ett tröskelpass löpning.
So long!
//Krazze
Kommentarer
Skicka en kommentar